Einträge mit ‘Silberborn

Das Managment ist immer gut vorbereitet

09.05.10

författaren: AGebek | kategori: allmänt, blogg, Personal

Ein kleiner Nachtrag aus dem Trainingscamp:

Das Team-Managment ist immer gut vorbereitet. Auch auf die meterologischen Verhältnisse. Keiner kann sagen dass die Kopf-Bekleidung von Mariam Khamsi-Strauch nicht angemessen war:

SHIETWETTER!

Oder war es doch nur der böse Fluch einer Self-fulfilling prophecy???

Bli först med att gilla.

Som var Silberborn…

23.04.10

författaren: AGebek | kategori: blogg

För Stockholm, kommer vi också att använda Google Maps, att ge en uppfattning om dig, där vi är. I efterhand, här finns ungdoms Silberborn.

Bli först med att gilla.

Utrustning – Die Helfer im Hintergrund

18.04.10

författaren: AGebek | kategori: allmänt, Inne i Team, Personal

Ohne sie geht es nicht. Sie bleiben meist im Hintergrund, aber sie sorgen dafür das alles überhaupt erstmal funktioniert. Die Equipment-Manager.

Für unsere Nationalmannschaft konnte Christiane Langkamm zwei Orginale aus Berlin für uns gewinnen. Thorsten Kunert und Sonja Schmidt.

Ich persönlich beschleicht ja immer das Gefühl, dass alle Equipment-Manager miteinander verwandt sind. Ich habe mittlerweile viele Vereine und Auswahlmannschaften kennen gelernt und fast genauso viele Equipment-Manager. Man erkennt sie sofort. Ein wenig an der Optik, aber auf jeden Fall am Verhalten.

Es ist eine seltsame Mischung aus Service und Griesgrämigkeit. Wenn man etwas braucht, dann kommt ein altes Ritual in Gang: Ein abwiegendes Gesicht, ein prüfender Blick. Ein bisschen mürrisch wird dem Wunsch nachgekommen. Egal ob ich nur eine Schraube für den Helm, einen anderen Gatorade-Geschmack oder 10 Step-Over Backs haben wollte: Erstmal habe ich immer das Gefühl, dass mein Equipment-Manager das aus eigener Tasche zahlen muss. Aber dann, egal wie exotisch der Wunsch war, kommt ein: “Na klar” , “Haben wir da” oder “Da finden wir eine Lösung”. Und auf einmal können sie sogar freundlich lächeln.

So ein Exemplar ist auch Thorsten Kunert. Mit der Berliner Schnautze ausgestattet, aber auch mit dem großen Herzen. Wenn im Camp einem Trainer mal irgendein für das Training benötigter Gegenstand nicht direkt bereit stand, dann lag das höchstens daran, dass der Trainer nicht in dem Teil des Platzes war, wo er sein sollte.

coach Trabi: “Thorsten, hast Du mal einen Ball?”
Thorsten: “Nö”
coach Trabi: “Nicht mal einen?”
Thorsten: “Nö. Ich habe nur einen Ballsack und der liegt schon an Deinem Platz”.

Beim Frühstück nahm Thorsten die Bestellungen auf und lange vor dem Training war er bereits ständig überall unterwegs, damit später jeder richtig ausgestattet ist.

Das allzeit freundliche Gesicht unserers Duos war Sonja, die immer gute Laune versprühte und Thorsten tatkräftig unterstützte. Bei Wind und Regen waren beide draussen. Wir konnten vom Frühstückstisch aus sehen, wie beide den Platz inspizierten und vorbereiteten.

Ein ganzen Kastenwagen voller Equipment hatten die zwei dabei. Jerseys, Bälle, Stepover Backs, Shields, Cones, Gatorade, Obst, bägare, Handtücher, und so weiter. Die Liste ist endlos lang. Sogar ein Blockschlitten war mit dabei. Den brauchte am Ende aber niemand, weil der Trainingsplan ja mehrfach umgestellt wurde. Klar, dass Thorsten das am Ende noch mal erwähnen musste.

Nach dem Training wurde wieder alles eingesammtelt, sortiert, gereinigt und dann wurde sogar noch die Wäsche gewaschen. Alles war perfekt bis in letzte Detail organisiert.

Eine weitere Eigenschaft haben alle Equipment-Manager auch noch gemeinsam: Egal wie perfekt alles war, egal wie zufrieden wir mit ihnen waren: Es kann immer noch besser werden…. und sie wissen jetzt schon wie.

Bli först med att gilla.

The Chronicles of Aurea Moguntia

06.04.10

författaren: birgit pivot | kategori: birgit pivot, blogg, Inne i Team

Vi har påskdagen och jag är fortfarande inte säker, vad man ska tänka på det senaste året. Sett så fotboll tekniskt.

I bortamatchen mot Bochum öppnade jag min Mainzer tränare, att han vill att jag i landslaget, och jag svara med den fullkomliga övertygelse: “ingen! Så vad jag kommer definitivt inte göra!”. Idag sitter jag vid datorn och läste för mig flera gånger i misstro Christiane e-post genom, på läktaren, att jag kan åka till Stockholm. (o.o)

I slutet av sommaren, kommer informationen, att jag är inbjuden att tryout till Köln. också gut, Jag har inte ensam i lejonkulan och får 5 ta mina lagkamrater. Den avslappnade ovanligt. mindre avslappnad – och kopplat till ett antal diskussioner med min GP – de brutna yttre banden, den följa med mig att tryout. Eftersom jag har haft att lyssna på några ord “men, du är en av de galningar, spelar en gruff framför en vecka tryout ännu!” … “och, exakt en som jag är.” Min kämpaglöd är upphetsad! Så vad jag inte kommer att sitta på mig! ATTACK!

börjar fasen för att vänta. otvinnade gånger, då hopplöst, gånger euphoric, gånger på gränsen till galenskap. Mina närmaste omgivning måste tåla en hel del. kommer närmare januari, desto högre är sannolikheten, Jag över Sverige, VM och fotboll prata. hur väl, I genom snö, Skidåkare, Snowboards och children'm distraherad. är 7.1.2010 en 9:14H skakas en cheer Österrike. Jag får ett SMS från gamla goda Tyskland Jörg: “Grattis du är i, liksom alla av oss!” Det måste smälta det först och ta hand, att du inte kan kvävning på hans Nuttellabrötchen! \(*.*)/

Mars kommer och med den panik. På kontoret jag regelbundet frågade, När lägret är och om du sedan kan plocka ut hans pompom, vara min cheerleader. I veckan innan lägret jag har det svårt, att fokusera på arbetet och inte bara med packlistan, avgångstid, att ta itu med Defense Playbook och senaste motiverande ord från Coach. Tack och lov Jag drunknar i arbete och nästan kan därmed behålla mina nerver och måste ha någon rädsla, helt att snurra hjulet.

Och då han är där. dagen, där det gäller nya stränder. Nästa steg på vägen till “Glory”.

Efter en sömnlös natt Jag samlar Sharon och Sonja i Mainz. Tillsammans vi munstycken 30 Kilometer till Becky, där för att möta Michelle och mycket miljövänligt att elda med naturgas till Silberborn. Tillräckligt med tid, vi har i bagaget…oh yes, Bagage vi har tillräckligt. Skulle vi som ursprungligen planerats sjätte drivs till Camp, vi skulle ha haft ett verkligt utrymme problem. Här, bilen var en Van! (O, O)

Faktiskt vi hade planerat, igen tillsammans gå igenom spelböcker, vi så småningom men rör oss med Becky Sociologi Sammanfattning. Simmel och Co. följde oss hela vägen från Frankfurt till Holzminden.

Silberborn, Välkommen till Nowhere! Även om jag är en flicka från landet, Men som land jag inte behöver det faktiskt. filt 50 Kilometer ingen Aldi, ingen Lidl och ingen gas station. Ögonblick. En bensinstation vi funnit! Abstoppen, cyberrymden och tät gosa med gaskolumnen. Vem vet, om vem på landsbygden också öppet på söndagar! ingen, synd att det inte var. Vi kom precis från avigsidan. Från andra vi upplevt i helgen, att det 10 Minuter även en McDonalds! Vår Navi är lätt diet vänlig!

Helgen snabbt berättade. Regen, teori, Regen, Utbildning, essen, Regen, teori, smutskastning, sömn. Aufstehn, essen, teori, Lerinpackning för gott Niedersachsen Moor Mud, essen, teori, mer lera, sömn. Min nya tvättmaskin kommer att glädjas!

essen. viktigt! viktigt! Tyvärr är köket inte över 70 utformade utsvultna kvinnor…åtminstone inte på fredag ​​nätter. jag misstänker, de inte räknar med hungriga publiken, liknande Piranhias utfall vid hashbrowns. Som kommer sist, innehållet med bröd och sallad. Trogen mottot för helgen “Vara rörlig” Kommentar från köket: “Stekt potatis var bara tillägg!” *LOL*
Den Küchenfeen lärt. Lördagar och söndagar är tillräckligt eftersom det finns gott prova grönsakssoppa. En anständig biff skulle ha varit personligen föredrar mig. (^. ^)

Och sedan var det över, med detta skede. Måndag morgon vandrade hela tvätten i tvättmaskinen och måste tvättas två gånger tyvärr, eftersom silver Borner slam sedimenterar djupt in porer. Jag är tillbaka på kontoret och njuta av lugn och ro, ta semester så med sig själv. Jag utmattad? och. Mental. Den inre spänningen sjunker och jag är tillbaka i här och nu. Tillbaka till verkligheten. Min inre inquest berättar, att jag kunde ha gjort bättre någon. Bilderna av Andy talar samma språk. Pass hemma åter fristående från allt Stress, och jag anser att det är en verklig återhämtning, igen kan leka med mina flickor och att veta, att detta är det område inom fotbollen, där jag kan bara ha kul, utan trycket av scouting kännas i nacken. I slutändan är det två världar. I världen av National, där jag vill ta makten, eftersom jag är en tysk internationell nivå och därmed göra en tävlingssport, och världen i laget, där vi alla spela, eftersom det oss roligt och där man ibland “Kakorna packar”, dum under värma upp, barnsliga Ditty drillar och ändå vinna kommer.

min familj, Vänner och kollegor reagerar med jubel till e-post av Christiane och jag är tillbaka som tillplattad framför min dator och undrar, där förra helgen har varit. Det är verkligen surrealistiskt. Vi är med 5 körde flickor från Mainz till Silberborn och kör bara Sverige. Rookie laget från söder, som togs upp förra året från dop, ger efter två första divisionen flesta av spelarna i Natio. och jag? jag, som blir en 4, om volleyboll spelades en 3, hade i Sport, står på en VM-trupp och bär färgerna på deras nation. Kan mig tid att vakna någon? Detta måste vara en dröm! \(*.*)/

Bli först med att gilla.

Das Trainingscamp aus meiner Sicht

02.04.10

författaren: yvonne Mechsner | kategori: allmänt, Inne i Team, yvonne Mechsner

Ziemlich erkältet trafen ich und meine Teamkolleginnen Steffi und Miri in Silberborn ein. Nach einem kurzem Umweg über Holzminden und dem dortigen Supermarkt ergatterten wir einen Parkplatz direkt vor der Tür. Nach und nach trafen weitere Spielerinnen aus den unterschiedlichen Teams ein. Einige kannte ich sehr gut (Spielerinnen der 1. BuLi), einige kannte ich gar nicht (Spielerinnen der 2. BuLi). Die Bekannten begrüßten sich mit Umarmungen und das Gequatsche ging gleich los. Wenn Frauen zusammenfinden… :-).

Nachdem auch die Leistungssportdirektorin eingetroffen ist, ging es pünktlich um 10 Uhr zum Check-In. In der Reihenfolge des Anmeldens wurden die Zimmer belegt. Ich teilte mir ein Zimmer mit Steffi (BKL) und Sandra und Anja (beide Dresden). Steffi muss sich ziemlich sicher gefühlt haben, mit so vielen Linern in einem Zimmer ;-).

Kurze Zeit später stand schon die erste Theorieeinheit auf dem Programm, getrennt nach Offense und Defense. Ich durfte an der Defense Theorie teilnehmen.
Nach der Theorie ging es dann mit Upper Pads schon raus. So schön das Wetter am Vormittag war, so schlecht wurde es zum Nachmittag. Regen, Blitz und Donner verkürzten das erste Training, so dass es im Anschluss gleich wieder ans theoretische ging. Auch nach dem Abendessen war mit der Theorie noch nicht Schluss. Langsam machte sich die Müdigkeit breit und die Aufnahmefähigkeit schwand mit jeder Minute. Schließlich, ich glaub es war so halb 10, durften wir ins Bett. Dem folgte ich sofort :-).

Nächsten Morgen: teori, Walktrough, Full Pads Training. Es regnete noch immer, so dass der “Rasen” nicht mehr als solcher zu erkennen war. Matsch, Matsch und nochmals Matsch. Wenn man nicht feststeckte, rutschte man aus. Naja, die Bedingungen waren ja für alle gleich. So langsam stellte sich bei mir ein Gefühl ein, dass ich vorher nicht kannte. Ich hatte Konkurrenz auf meiner Positon und zwar richtig gute. Ich musste alles geben und zeigen, was ich konnte. Jedes Wort der Trainer wurde analysiert und im Kopf hinterfragt: “Was meint er jetzt damit?” “War das gut oder schlecht?”. Mit diesem Gefühl ging ich jeden Abend schlafen. So ist das also, wenn die eigene Leistung außerhalb des eigenen Teams von neutralen Coaches bewertet wird. Oh man… damit musste ich erstmal klarkommen. Trotzdem kam der Spaß bei den Scrimmages nicht zu kurz.

Samstagabend gab es denn noch überraschend Einzelgespräche mit den Postioncoaches. Mir war extrem mulmig zumute. Was erwartet mich? Was wird er mir sagen? Bin ich gut, muss ich das nächsten Tag nochmal beweisen. Bin ich schlecht, muss ich mich auch beweisen und bin evtl. gehemmt durch die Kritik. Das ist hart. Am Sonntag, dem letzten Tag gab es dann das Abschluss-Scrimmage. Auch dort wurde man nochmals daran erinnert, dass dies hier die letzte Chance ist sich zu beweisen.
Mit jedem Fehler, den ich begangen habe, wurde das Gefühl schlechter. “Ist das jetzt das Ende?” Anderseits kommt dann aber der Spaß hervor, der Football für mich ja ist. Daher spielte ich frei von der Leber, nach Instinkt. Nach 36 Plays wurde dann das Ende des Camps verkündet. Jetzt ist alles geschehen, jetzt lässt sich nichts mehr ändern. Die Coaches haben entschieden oder werden noch im anschließenden Coaches Meeting entscheiden.

Fazit: Es war eine neue Erfahrung mit so vielen guten Spielerinnnen zusammen zu trainieren. Es war eine neue Erfahrung sich Konkurrenz gegenüber zu sehen. Und es war aber auch eine neue Erfahrung, wie Football Deutschland zusammenbringt und wie freundschaftlich die Spielerinnen untereinander waren. Ein riesengroßes Lob geht auch an die Orga und das Staff Team. Christiane hatte immer ein offenen Ohr und man konnte sich mit jedem Anliegen an sie wenden. Man musste sich um nichts kümmern, es wurde für alles gesorgt. Ich fühlte mich rundum sehr gut betreut. Vielen Dank.

PS: Ich bin dabei und freue mich schon wahnsinnig mit all den guten Spielerinnen zusammen auf dem Feld zu stehen. 🙂

Bli först med att gilla.

Day of beslut

31.03.10

författaren: AGebek | kategori: allmänt, blogg, Inne i Team, Personal

Vilken sorglig morgon. Det regnar. Inte en bit, men ständigt. Den här har stulit oss alla natten en timme. Tagit ett eller annat sätt har en timme på kvällen presenterade också, eftersom de kunde inte somna.

Idag är den stora dagen för beslut. Som alla är i dag, och omvandlar den nyinlärda, kan påverka beslutet av tränarna ännu. den enda, Det är redan vanligt nu, är: Ikväll beslut fattas.

Morgonen handlar om Coach Trabi. Först återigen bad Special lags. Samtidigt har regnet slutat. Nu utövar olika positionsgrupper med deras Walkthru eller ljusteknik på programmet. För övrigt innebär det en paus.

Efter att ha ätit den slutliga scrimmagen är att. den sista 36 Spelar i Camp. Tränarna planera exakt, vad som rör de vill se från vilka spelare igen. Alla quarter får en chans. De kör ryggar Suse Erdmann skonas. Det står som en av de få som redan finns i truppen till Stockholm. De andra får sin Bewährungsprobe.Im gruff bevisar tyska försvar som mycket stark och kan göra anspråk på förmåner för sig själva. som försäkrar, om man kan lita på Sverige senare på försvars.

Efter scrimmagen följer den breda antagande. Det finns en lag foto, och gruppbilder. Porträtten vi hade gjort igår. lyckligtvis, eftersom vissa spelare knappt kan se av ren lera.

Nu kommer den stora städa upp. All utrustning måste förvaras i bilen igen. De smutsiga tröjor samlas. Många lådor bogseras.

Tränarna träffar konkurrens sportchef Christiane långa åsen i mötesrummet. Det hårda beslutet är att. Varje postion tränare meddelar sin beställning av spelare. Beson Walden i skaka vara kandidater före- och nackdelar förklaras i detalj och diskuteras med den behöriga samordnaren och andra tränare. Även coach Trabi, ansvar för särskilda lag, alltid kommer tillbaka till Word, eftersom ibland speciella grupper är tungan på vågen.

för mig, som har sett de flesta av utbildningen endast genom kamerans sökare eller videokamera och har inte tittat på någon position exakt, är några överraskande beslut. Den sorgliga representativa lag är ibland valet. Vissa ytor har varit känt i flera år, en annan har just träffat. Jag träffade många trevliga och sympatisk spelare de senaste dagarna. Så det måste sägas i allmänhet, att stämningen i lägret var mycket bra.

I Strausberg men många av dem inte kan vara där. Den behöver för att 45 Spelare reduceras. Uttalanden av vagnarna är övertygande och vi är säkra, att ha valt spelarna, som lovar den största framgången i Stockholm.

Efter mötet, är varorna packade. Tillsammans med den utrustning fordon vi är den sista platsen. Det slutar som det började. Med solsken och en tom vandrarhem, den del av världens bästa fotbollsspelare haft under de senaste dagarna som en gäst.

Bli först med att gilla.

Ortsbürgermeister zu Besuch

29.03.10

författaren: AGebek | kategori: allmänt, pressrelationer

Widmiung

Widmung des Ortsbürgermeisters Wolfgang Peters

Er ließ es sich nicht nehmen. Am Samstag kam Ortsbürgermeister Wolfgang Peter persönlich in das Trainingscamp der Nationalmannschaft. Begrüßt wurde er durch Leistungssportdirektorin Christiane Langkamm, die auch das Geschenk des Ortes Silberborn entgegennahm. Eine Chronik über den Ort mit dem ThemaVom Hüttenplatz zum Fremdenverkehrsort”. Wolfgang Peter ließ es sich auch nicht nehmen, das Buch mit einer persönlichen Widmung an die Nationalmannschaft zu signieren. Um den Trainingsbetrieb nicht aufzuhalten, verschwand er leider noch bevor ein Fotoapparat zur Stelle war.

Bli först med att gilla.